Forskning visar att många barn visar stresssymptom, vilka kan variera från fysiska besvär till beteendeförändringar. Även om debatten ofta fokuserar på föräldrars ansvar, poängterar texten att stress är ett “systemiskt fenomen”, där samhället i stort, arbetsplatser och gemenskaper spelar en roll. Stressen smittar och kan skapa en ond cirkel inom familjer. Lösningen föreslås vara att individer tar ansvar för sina egna liv och därmed skapar en bättre miljö för barnen.

Var tionde barn i Norden har stresssymptom. Det slår en av världens ledande forskare om barn, smärta och stress fast, barnläkaren Gösta Alfvén från Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm.”
Barn reagerar som vuxna på stress, och av samma anledning.
För äldre barn, vars hjärnor har klarat sig genom de första två åren, handlar det inte längre så mycket om att kunna stressa ner, men om att uppleva de vuxna som närvarande när de är i närheten. Men under resten av uppväxten behöver barn förstås vuxna förebilder som kan visa hur man i allmänhet kan hantera all slags stress. Det är därför det bästa föräldrarna kan göra för sina barn (och sig själva) är att leka med dem ungefär en halvtimme om dagen till skolåldern och gärna så länge därefter som de själva vill.
Underhållning, videofilmer och datorspel kan aldrig ersätta detta eftersom de bara ökar antalet externa stimuli som redan stressar barnen.
Lek är alltid avstressande oavsett om det är pappa och son som leker med trädgårdsslangen eller mamma och pappa som älskar varandra i dubbelsängen. Några få vuxna har turen att ha ett yrke som är en lek, men för de allra flesta av oss måste vi göra en insats för att skapa detta avstressande utrymme i våra liv.
Två frågor som du kan välja att reflektera och samtala kring:
Hur kommer du i kontakt med dig själv, med din inneboende kärlek och vänlighet (mot dig själv och andra)? Hur hjälper du ditt barn att komma i kontakt med sig själv, med sitt inneboende kärlek och vänlighet?
Källa: Familylab
Comments